Kära läsare. Jag är ingen religiös man. Istället är jag en oreligiös sådan.

   Hur livet än är för dig idag kommer det att sluta skönt. Mörker och tystnad och slippa allt folk. Folk är kukar. En del är sånna där riktiga jävla fulkukar. Sen har vi dem.. superkukarna. De människor som bara tänker på sig själva. Själviska jävla fittludersäckel som skiter fullständigt i om de kör över någon på deras bilresa mot deras förvrängda version av lycka. Hur dessa superkukar ens klarar av att kliva ur sängen på mornarna är bortom mig. Tyvärr, måste jag säga, insåg jag just hur mycket jag känner igen mig i det jag skriver. Men vadfan? Jag älskar ju mig mest av allt i hela världen och jag är ingen religiös man. 

   It takes one to know one.

 

 

Jag är ingen religiös man. Jag tycker fler människor borde vara glada. Nu tänker jag tala lite som om jag själv vore av det kvinnliga könet, dels för att jag tror fler tjejer läser min blogg än killar och dels för att jag gillart. Jag menar, låt säga att din pojkvän gör slut. Självklart suger livet åt helvete men på helt ärligaste svenskan: Han är ju dum i huvudet som dumpar och ifall han är dum i huvudet skulle iallafall inte jag vara med honom. Om jag nu varit tjej. Eller bög. Jag menar, det är inget fel med det. Iallafall inte om man inte är någon religiös man.