Men sen slår den kritiska disktrasan mig med en våt dask och helt plötslig är jag sur. Dyngsur. Eftersom det garanterat var en människa eller en fisk som slog med disktrasan, hatar jag nu folk och fisk.

Tycker dock om att skriva blogginlägg och det är väl för väl, annars skulle ju sex-människor (mina älskade underbara gottisläsare) ha söndagkvällen ledig att göra annat på. Vill inte ge folk för mycket fritid då jag som sagt hatar folk.

Nattavara.