Du skjuter mig men jag är av järnium

Visst drar man fula små knep ibland för att försöka få er klappfucks att kommentera. Jag bryr mig ju dock inte, jag är av järnium. Ni glider in här och förväntar er att jag ska leverera var eviga dag. Ni där ute som sitter och hånskrattar med era lillfinger lyfta till mungiporna och era onda katter i knät.

Såg nämligen precis på en blogg hur paaaateeetiiiiskt det ser ut när man frågar läsarna "Så, kära läsare, vad tycker ni om blaha och blaha?". Fuck asså. Jag bryr mig ju dock inte, jag är av järnium.

Dessutom känner jag att mina läppar och knogar börjar törra sig, som de gör varje vinter.. :/
Dessutom känner jag att jag bör sova nu för att vara psyked inför morgondagens fotbollstjoho.
Dessutom blir jag förbannad på mig själv för att inte programmet jag skriver blir rätt någon gång.
Dessutom är katten där uppe ful som dig.
Godnatt. Live long and prosper som min gode väl Smock skulle sagt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback